Har precis ätit frukost och är lite ledsen över regnet. Lite förvirrad, men ändå inte. En salig mix där känslor som hopp och hopplöshet går hand i hand. Ett enda virrvarr av känslor som snurrar i min kropp, och alla har framkallats av framtiden.
Att vara "vuxen" och ha alla svar, att veta vad som ska ske, vad man vill ska ske.
Igår tog vi ett steg, uttalade en mening som varken innehöll orden aldrig eller inte.
Det måste vara ett steg i rätt riktning, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar